en episod ur skapelsehistorien



  Om följande historia är sann eller inte vill jag inte uttala mig om, men den finns i alla fall i flera olika versioner. Det bästa med just denna historien är att det finns en exakt likadan sägen i Sydtyskland
Det var på skapelsens femte dag. Efter att Vår Herre hade skapat alla andra djur, gav han sig på att skapa ett exemplar av alla blivande hundraser. Det blev både stora och små, långhåriga, korthåriga och strävhåriga, gula, svarta, vita, fläckiga och tigrerade, kort sagt allt vad en människa skulle kunna önska sig.
Då de alla var klara betraktade Vår Herre dem med välbehag och sa: Här är ett lika stort urval som bland alla de andra djuren tillsammans, men för att sätta kronan på verket, vill jag nu skapa en hund som i sig förenar ädelhet, kraft, snabbhet, mod och godmodighet. Så tog Han en handfull lera och av den formade Han boxern. Den såg precis likadan ut som idag, förutom att huvudet inte skilde sig speciellt från de andra hundarnas. Vår Herre gladde sig och sa: Nu har jag verkligen lyckats över all förväntan, men eftersom den inte är helt torr ännu ska jag sätta den åt sidan så att den inte kommer till skada. Boxern, som hade hört detta, satte näsan i vädret, då han ju skulle vara den vackraste av alla och inte kunde ge sig till tåls förrän han fått den uppmärksamhet och de ärebetygelser han förtjänade av de andra hundarna.
De små raserna var helt införstådda med detta och beundrade den helt som sig borde. Med de stora raserna var det emellertid annorlunda. Dessa kände sig kränkta av att den mellanstora boxern skulle vara för mer än dem. Först hördes ett ilsket morrande, sedan flög okvädningsorden från sida till sida, men så, innan de visste ordet av flög boxern rakt på sin största antagonist, men ack, boxern hade glömt att nosen , som hade formats sist, ännu inte hade hunnit torka och vid den våldsamma sammanstötningen blev den ordentligt sammanpressad. Då Vår Herre slet bort den från sin motståndare var olyckan redan skedd. Då log Vår Herre och sa: Sådan som du ser ut nu, skall du se ut till den yttersta dagen. Och så blev det.
Den som tvivlar på sanningen i denna historia, behöver bara sammanföra boxern med andra hundar, så kommer han nog att snabbt bli överbevisad om att det gamla förhållandet till andra raser fortfarande består. Alla mindre raser hälsar boxern med tillit eftersom de fortfarande minns den hyllning som deras förfäder gav boxern på skapelsedagen. Men alla större raser gör bäst i att fly fältet då de möter en boxer, för den har ännu inte glömt den ringaktning som dessa en gång visade.
Därmed slutar historien, och vi hoppas att på så sätt ha vunnit nya vänner till BOXERN.


Boxerns ursprung

 

Boxern anses närmast härstamma från den lilla ” Brabanter Bullenbeisser” en tysk bulldogg som fanns i början av 1800-talet. På den tiden var uppfödare av Bullenbeisser mestadels jägare som använde hunden till jakt. Den hade till uppgift att hålla fast det vilt, som hetshundar stött upp tills jägaren kom och nedlade bytet. För att klara sin uppgift att bita och hålla sig kvar i bytet, var hunden tvungen att ha en så bred mun och breda käkar som möjligt. De Bullenbeisser som hade dessa yttre egenskaper var bäst lämpad för sin uppgift och kom därför att användas i aveln. Denna selektiva avel på brukbarhet kom alltså att ge en brednosig ras med ”uppnäsa”.

Meta v d Passage anses vara boxerns stammor, även om hon inte har så storlikhet med dagens boxer.

Meta v d Passage
Wotan v Dom

  Rolf v Vogelsberg, Wotan v Dom, Sigurd v Dom, Dorian v Marienhof och, framför allt, Lustig von Dom och hans yngre bror, Utz v Dom, är några av de ’stora’ som ligger till grund för all boxeravel än idag. Von Dom-hundarna kom alla från den legendariska Frau Friederun Stockmans kennel Von Dom i Tyskland.

Rolf v Vogelsberg
Lustig von Dom

De fyra stora’, Sigurd v Dom, Dorian v Marienhof, Lustig och Utz v Dom, exporterades alla i samband med andra världskriget till USA.
Sigurd v Dom


tillbaka   till toppen